Igår vare bannemig onsdag, och precis efter löning så det var en spikad utgång efter gymmet och lite shopping! Jag åt middag och fixade mig hos VD:n Axelsson och sen drog vi till Treat och tog två omgångar med "erbjudandet". Sen tagga vi till Collage och träffade lite roliga folk! Kvällen blev väldigt lyckad iallafall!
Idag har jag tagit en löprunda på morgonen, kollat på TV och sen dragit och jobbat från 16-22 på Coop. Nu har jag snackat i tele ett bra tag med syrran och diskuterat framtiden och sommaren. Nu ska jag sleeepaa! Imorgon är jag ledig så det blir gym, shopping och sen utgång!
hej jag heter amanda och jag har tagit en egobild på mig själv. Sen har jag redigerat den i iPhoto. Jag vet btw att min panna fjällar som en fisk.
Är fett confused varför jag är kvar hemma i Sverige!!! Jag älskar ju att åka skidor, alperna, afterski och allt!! Vaaaafan jag blir helt galen när instagram är bombat av hashtags med Valdi, Val Thorens, la folie douce och ja ni vet... JAG VILL OCKSÅ!!!!!!
Ajaa jag få glädja mig åt att jag sparar massa plata och jobbar! Nästa år ska jag bannemig säsonga i los alpos!
Jag har haft 3 tänder på varndra, fått tandställning, fått en halft utslagen tand, fått en "tandställning i plast" för att få tillbaka framtanden, allt blev snett, fick tillbaka tandställningen i en månad, har insett på senare dagar att en glugg börjar bli större och jag tänker på det varje gång jag ler. Såg till att fixa även detta. Min ena tand har "byggts ut" med nått så att den täcker upp gluggen, blev nice!!!!
Innan
Efter:
Supertorra läppar... lite skarrig sådär.. men gluggen syns inte alls längre även fast den gör det lite på bilden. Måste ha nattskena nu... :( den är fett oskön.
Måste langa lite update! Har fått sportlov, har jobbat, varit på middag/mingel hos Julia och sedan utgång! Björnins fyllde 18 så vi gjorde den här lilla videon till henne, hehe lite intern kanske!
kan inte du berätta lite mer om erat projektarbete? hur tog ni kontakt med skolan? fixade med kontakter osv.. låter jättespänande och inspirerande det ni gjort! :)
Svar:
Jag går entreprenörslinjen så vi har praktik i två veckor, och jag och mina kompisar var sugna på att åka utomlands. Eftersom jag bodde i Kenya förra året så har jag en del kontakter sen innan och vet en del vad man kan göra. Skolan som vi huvudsakligen var på första har jag besökt förra året. Min kompis Manda som bor kvar i Kenya i år kontakta dem att vi skulle komma dit och de tycker alltid att det är kul med besök (speciellt vita eftersom de ser en chans att få pengar, känns lite girigt men det är deras sätt att kunna överleva!).
Den andra veckan var vi också på skolor som jag besökt förra året under u-landskunskapen och dit chansade vi bara på att vi var välkomna vilket vi också var!
Sammanställningen av projektarbetet blir i form av en film från första veckan och en rapport för andra veckan då vi jämför en statlig och en privat skola i Kenya!
Om du åker till Kenya kan jag absolut ge dig några kontakter och tips på ställen att åka till!
Sitter och kikar på dresses till le student, hittar inte någon riktig baddare, men kommer gå på jakt! Vill ha en som ser chill ut men ändå är välgjord...
Idag var sista praktikdagen och det bar av till Dagoretti School då syftet med dagens besök var att vara med på en lektion.
När vi kom fram välkomnades vi av rektor Eric som hänvisade oss till John (samma lärare som vi träffade igår). John tog med oss på en lektion med åttonde klass, vilket var samma elever som vi mötte senaste besöken och det kändes roligt att få träffa dem alla igen. Åldersskillnaden i klassen var inte så stora, de flesta var omkring 15-16 år gamla. Denna gång stod det ämnet engelska på schema vilket kändes roligt och givande. Utlärningsmetoden som John använde sig av var lite annorlunda ifrån Josephs på Riruta School, John ställde mer allmänna frågor kring ämnet medan Joseph använde sig av allt fler retoriska. Eleverna räckte engagerande upp handen och svarade på den ställda frågan. Klasserna är inte alls lika stora på Dagoretti som de är på Riruta. Dessutom var lektionen på Dagoretti mer kontrollerad och inte lika hektisk. Alla barnen hade med sig ett varsitt block och en penna, men undervisningsböckerna var det även här brist på. De fick dela så gott det gick, men jag uppfattade det inte som ett problem, snarare mer som en självklarhet. På de slitna bänkarna satt var och en fokuserande på vad John hade att berätta. Eleverna tyckte det var underhållande att ha oss där och ljudnivån höjdes då och då, många elever log mot oss och ställde frågor när det fick möjlighet. Barnen frågade alltifrån hur gamla vi var, vad vi ville jobba med till vad vi tycker om Kenya. Eleverna såg ut som frågetecken när jag påstod att jag inte visste vad jag ville bli när jag blir stor. Jag har lärt mig att barnen i Kenya har helt andra visioner än vad vi var, de vill ha något att sträva efter. Det tycker jag är mycket vackert.
Efter att ha deltagit under ca 45 minuter kände vi att vi fått en uppfattning om hur det fungerade och bestämde oss för att inte störa dem längre. Vi tackade alla elever för det trevliga besöket och hälsade dem lycka till i framtiden.
Idag var vi på Dagoretti School, då vi hade ett möte med rektor Eric. Vi ställde samma frågor som vi gjorde till rektor Nelson på den statliga skolan. Mötet pågick under en timme och när vi var klara fick vi fylla i ”visitors book” där vi titta lite i och hittade många svenskar som skrivit i. Efter mötet pratade vi även några elever på skolgården, vi in i olika klassrum där alla barn hälsade i kör och ville väldigt gärna vara med på några fotografier. En mycket trevlig lärare vid namn John var även han intresserade om vårt projekt. Han stannade till och pratade med oss och frågade mycket om hur vi uppfattar Kenya och om skillnader i förhållande till Sverige. Han berättade även att han och tre andra lärare hade besökt Sverige då de hade haft gästföreläsningar på en skola i Mora då han undervisat om Kenya och dess samhälle. Han bjöd även in oss på en lektion för de äldsta eleverna i klass åtta som skulle ha lektion i Kenyansk historia.
Efter att ha ätit en god lunch på en liten kenyansk bar så var det dags att göra vårt första besök på den privata skolan Dagoretti School som ligger förhållandevis nära Riruta. När vi kom dit var det en lärare som hänvisade oss till läraren Eric. Han tog emot oss mycket välkomnande och visade oss runt på skolan som utgörs av 225 elever. Vi presenterade oss och vårt arbete och han var intresserad av att hjälpa oss och berättade även att andra svenskar har hjälpt skolan tidigare. Till sist bestämde vi en ny tid inför morgondagen då det är dags för lite mer djupgående frågor om skolan. Några barn på Dagoretti School.
Idag stod det två skolbesök på schemat. Först skulle vi en sista gång till Riruta School.
När vi kom dit vid nio-tiden träffade den biträdande rektorn John som hänvisade oss till läraren Joseph. Först stod vi och småpratade lite med Joseph och när det var dags att starta hans lektion bjöd han med oss in till lektionen som var CRE (Christian Religion Education). När vi kom in ställde sig alla barnen upp och välkomnade oss. Det var en mycket stor klass, 75 elever! Vi undrade hur det skulle gå att se till att alla var tysta samtidigt som de hängde med i undervisningen. Vi fick stå längst fram under lektionen så det var lätt att eleverna tappade fokus och kollade på oss istället för på läraren. När de blev för ofokuserade sa Joseph till dem. Barnen kunde knappt hålla sig för skratt varje gång vi sa något, vi förstod inte riktigt vad det roliga var, men de verkade tycka att det var roligt att ha oss där i alla fall. De var mycket trevliga och vinkade till oss och en gullig tjej erbjöd sig en stol och hon klämde ihop sig på en bänk med tre andra elever. Vi fick även vara delaktiga genom att han frågade oss om vi höll med om en del punkter.
Joseph ställde i princip bara retoriska frågor till barnen för att få alla delaktiga genom att de räckte upp händerna. Eftersom det bara fanns 6 stycken läroböcker som hela klassen skulle dela på utsågs vissa elever till att läsa högt. Trots att det var brist på en del resurser hade ändå alla barn tillgång till en stol eller bänk att sitta på och ett bord, de hade även egna block och pennor. Efter att ha varit med under hela genomgången var det dags för barnen att få göra några arbetsuppgifter enligt instruktioner och därmed var det dags för oss att åka vidare. Vi tackade för att vi fått delta och sa hejdå till alla barnen, de skrattade högt när jag avslutade med ”Kwaheri” (hejdå på kiswhali).
En tjej som gav mig hennes stol.
Knepet för att få alla 75 elever delaktiga var att ställa rektoriska frågor som alla kunde svara på.
Igår besökte vi ännu en gång Riruta School (statliga skolan). Syftet var att få ställa frågor som vi förberett till rektor Nelson Nindogu. Frågorna var utförda för att kunna se skillnader mellan den privata skolan och därför skulle vi även spara samma frågor och ställa dem på Dagoretti School (privat). När vi gick till Nelsons kontor var han inte där så en lärare hänvisade oss till lärarrummet där vi fick sitta och vänta. Där träffade vi en kvinnlig lärare som vi småpratade med och hon berätta lite om hur länge hon jobbat på skolan och att hon undervisade i engelska.
Efter 10 minuter hade Nelson anlänt så han mötte oss och hälsade oss varmt välkomna in till hans kontor där vi fick sätta oss runt ett stort bord. Vi småpratade lite innan vi ställde våra frågor. Klara antecknade alla svaren på sin dator medan han pratade och Nelson förklarade gärna om det var något vi inte förstod. Han hade svar på alla frågor och berättade saker som var specifika med en statlig skola, vilket var relevant för vårt projekt. Efter att ha pratat i drygt en timme var mötet avslutat och vi tackade så mycket för att han tagit sin tid att svara på våra frågor.
Jag tyckte dagens besök var mycket lyckat och det känns som vi fick en bra grund till vårt arbete. Jag lärde mig nya saker om det kenyanska skolsystemet, och något som jag reagerade på var att det förekom aga i skolan trots att det inte var tillåtet. Vanligtvis var det dock arbetsuppgifter som blev följden om en elev exempelvis inte gjort läxan, vilket kunde straffas med städning eller markarbete.
Idag gjorde jag, Klara och Fanny vårt första besök på en den statliga skolan Riruta School. Vi kände oss lite vilsna när massa skolbarn sprang omkring, men vi hittade ganska snabbt expeditionen där även rektorns kontor låg. Vi knackade på och mötte rektor Nelson Nindogu som vi presenterade oss för och berättade om vårt projekt med att jämföra en statlig med en privat skola. Syftet med dagens besök var att hälsa och lära känna varandra samt kolla om det fungerade att vi gjorde vårt arbete på skolan. Nelson tyckte det lät intressant och var villig att ställa upp på intervjuer. Han var även väldigt nyfiken på vår bakgrund, därför bestod dagens möte till stor del av att han frågade oss, vad vi gjorde i Kenya, vilka skillnader det är i jämförelse med Sverige o.s.v. När vi avslutade mötet fick vi hans telefonnummer och bokade in en ny träff med honom imorgon då vi ska ha förberett frågor till en intervju med honom.
Mitt intryck av det första besöket på skolan var att det ändå såg väldigt fräsch ut för att vara en statlig skola med 1522 elever. Barnen sprang in på lektion efter mötet med Nelson, så vi hann inte prata så mycket med dem vilket gjorde att vi inte fick något riktigt helhetsintryck. Dock kändes det ändå väldigt bra att ha Nelson till hjälp i vårt arbete, han var väldigt tillmötesgående och tyckte det var roligt att vi hade valt Riruta School.
En tjej som satt utanför skolan när vi skulle gå hem.
Nu har andra veckans praktik dragit igång och vi startar nu ett nytt projket här i Kenya. Förra projektet var ett välgörenhetsprojekt i kombination med att Klara och Fanny skulle få se Nairobi, denna slutprodukt ska sedan bli en film med bilder och videos. Denna vecka är syftet att jämföra en privat och en statlig skola, så att vi sedan kan analysera vilken skola som är mest lönsam eller bäst att placera sina barn i.
Detta var sista dagen på Florence School, vi hade nu fyllt en full bil med kläder, gossedjur, mat, böcker, pennor, block, tandborstar, tandkräm och mycket annat som skulle tas med. Dock insåg vi när vi klev in i skolan denna gång att barnen hade blivit omkring 20 fler barn. Lärarna berättade att fler barn kom till skolan nu när vi kommit och köpt mat. Det var väldigt roligt att de uppskattar det vi gjort för dem, däremot blev det nu lite fel i våra beräkningar. Vi hade inte tandborstar och tandkräm så att det räckte till alla så vi fick gå till den lokala handeln och köpa några extra. Det var som rena julafton för barnen denna gång, vi gav alla en varsin tandborste och tandkräm. Sedan fortsatte vi ge dem kakor och dela ut lunchen som Florence och Monica lagat.
Därefter fick de massor av mina gamla kläder, men även det vi hade köpt på Nakumatt. Det var en hel del nödvändiga saker de hade fått och lärarna och barnen tackade oss genom ”God bless you” och genom ”Tack Sverige” som vi lärde dem. Barnen skrek ut tack och hurrade när de fick pennor och skolböcker. Trots stora inköp hade vi fortfarande pengar kvar från vår insamling. 4000 svenska kronor kommer man långt på i Kenya. Tror vi hade omkring 7500 shilling (650 kr) som vi sedan gav i bidrag till skolan för att de skulle kunna betala mat och hyra den nästkommande månaden.
De följde sedan med oss upp till vägen där vi skildes åt och tackade de så mycket och frågade när vi kommer tillbaka. De är oerhört beroende av oss och låter ibland på gränsen till giriga, de tror ibland att vi vita ”mzungus” är vandrande bankomater. Men det var trots allt väldigt tacksamma för vad vi hjälpt dem med och Monica sa sist ”Bye, I love you!”.
Sammanfattningsvis var den första praktikveckan mycket givande då vi fått se mycket och samtidigt bidragit till något vi tycker är viktigt. Han var glad över den nya tandborsten och tandkrämen. Monica och en elev med de nya läroböckerna. En liten flicka som fick min gamla klänning som var märkt med Amanda Svärdgren. Jag delade ut mat till barnen. Lite av mina gamla barnkläder Barnen är förväntansfulla när de får se vad vi köpt.
Under torsdagen var det full rulle, efter en lunch på Prestige bar det vidare till en ”ungdomsgård” för pojkar. Där hade omkring 100 killar samlats för att få umgås och få en utbildning. Det var en nunna som berättade om skolans bakgrund och vi fick sedan besöka alla klassrum och hälsa på barnen. Vi delade ut en varsin fotboll till varje klass och de verkade bli väldigt glada. Vi fick även se på två olika uppvisningar, en akrobatik och en taekwondo.
När vi var färdiga med besöket åkte vi till Masaii marknaden och köpte oss lite turistgrejer, jag utökade samlingen av kikoyer. Sedan lagade vi middag till familjen plus några gäster. Senare gick vi ut till några barer som heter Havanna och Molly’s där vi hade väldigt kul och mycket folk!
Akrobatikshowen
En kille som var målvakt fick ett par fotbollshandskar, han blev väldigt glad och testade några skott i klassrummet.
Samtidigt som vi var på skolan träffade vi två duktiga fotbolls-killar som spelat på hög nivå här i Kenya, men har ändå aldrig ägt ett par fotbollsskor eller en fotboll. Ena killen visade oss hans hus och vi gav sedan honom 3000 shilling (240 kr) i bidrag för 3 månaders hyra för plåtskjulet. Sedan fick de en varsin fotboll och vi hade även med oss två fotbollströjor som lustigt nog var just deras favoritlag, ena var Barca och andra Manchester United. De blev jätteglada och det var roligt att få prata med dem!
I torsdags besökte vi två andra skolor för att få lite jämförelse på standarden på olika skolor. Reine är en svensk kille vi träffat här i Kenya som guidade oss hela dagen och han är även involverad i ett liknande projket som vi håller på med. Han hade startat en fond där han samlat in över 40 000 kronor som går oavkortat till Oloo School som också ligger i Kibera.
Vi började dagen på Oloo's School där går cirka 200 elever varav många är föräldralösa eller HIV-positiva. Vi fick se oss omkring och tillsammans med Reines vänner delade vi ut kakor till alla barnen. Vi intervjuade sedan 29-åriga Judith som startade skolan år 2008 efter valet i Kenya då det var så pass mycket oroligheter att många skjöts till döds i Kibera och många barn lämnades föräldralösa. Vi hade med oss både massa gossedjur och fotbollar som vi gav Judith för att sedan kunna ge till barnen. Hon blev så rörd att hon började gråta och var oerhört tacksam. Det kändes så bra att de kom till använding! Vi köpte även några armband som barnen på skolan hade gjort för att stödja dem.
I onsdags åkte vi tidigt till Florence School och var med ett tag då vi fick hålla lite i lektionen, det var lite kaosartat men barnen verkade tycka det var roligt. Vi fick sjunga lite med dem, räkna och rita lite. Undervisningen varierad självklart lite beroende på ålder på barnen, många av barnen kan inte alls bra engelska utan pratar mest swahili. Både engelska och kiswahli är de officiella språken i Kenya men eftersom många barn inte får utbildning är det svårt för dem att lära sig två språk.
Det blev en relativt kort tag för vid lunchtid åkte Klara och Fanny iväg till Naivasha och åkte på båt då de fick se flodhästar och var på walking safari. Själv har jag redan gjort detta ett antal gånger så giraffer och sådant är inte så speciellt längre så jag valde att spara pengar och ha chans att träffa alla som jag saknat i Kenya. När de åkte iväg med taxin gick jag till Svenska Skolan då jag åt lunch med alla, träffade alla lärare och satt och njöt lite vid poolen. Sen gick jag och två kompisar vidare till second-hand marknaden Toy Market (mitt andra hem nästan) vi var bara där en kort stund men jag hann fynda ett antal toppar. På kvällen åt vi på Mediterraneotillsammans med mina andra vänner här i Kenya. Det var supermysigt att få träffa alla igen! Efter det tog vi en efterrätt på ArtCaffé. Jag hänger i Bamba!Middagsgänget.
Efter dagen på Florence School var vi alla lite hungriga och trötta så vi stannade vid en tant och köpt varsin mango för ca 2 kr. Sedan gick vi vidare till ArtCaffé där flera av mina Svenska Skolan kompisar kom och satte sig med oss medan vi avnjöt en caesarsallad och en Tusker. Sedan gick vi vidare till Planet Yogurt där de säljer frozen yogurt med tillbehör i lösvikt. Hade saknat den!! Innan middagen var det dags att handla lite mer till skolan, det blev block, pennor, 25 liter olja, tvål, läroböcker och mycket mer!
Manda kom sedan över till lägenheten medan vi åt en supergod kyckling/avocado/grapefrukt sallad. Sedan slocknade jag framför filmen Nairobi Half Life, en film om vardagen i Kenya som många borde se. Däremot såg jag som sagt inte slutet eftersom jag somna… Jag och världens bästa lökdolf! Planet Yogurt Turre och smirre
Jag tänkte berätta lite om dag två, då vi åkte till Florence School igen. Vi blev avsläppta av Patrick någonstans i Kibera där vi sen fick gå ganska långt innan jag hittade till skolan. När vi kom dit gick vi och köpte två stora säckar ris och en säck bönor av en lokal liten handel som vi sedan använde en del av till barnens lunch. Vi fick hjälpa till att laga mat och sedan dela ut allt medan barnen satt ner och vänta. Något som jag reflekterade över var att trots att jag lassade på mycket mer ris till de barnen jag gav till i jämförelse med Monica (en utav lärarna) så var det inget barn som klagade. Alla satt tacksamma och tog emot varesig de fick mer eller mindre. I Sverige minns jag ju att man nästan börja gråta om det inte var på millimetern jämt, och i Kenya är ändå skolmaten kanske den enda maten de får. Lärarna hade även delat ut mat till oss, men vi vågade inte riktigt smaka plus att vi hellre ville att barnen skulle få så mycket som möjligt. Efter de ätit klart var det dags att dela ut lite vatten. Det fanns fyra glas till de drygt 50 eleverna. Alla som var törstiga fick räcka upp handen och vänta på sin tur då vi kom fram med ett glas vatten till dem.
Här är lite bilder från skolan. Fanny och Klara vid en lokal handel där vi köpte ris och bönor till barnen.
Efter flyget, anlände vi till mina vänner här i Kenya, där vi bor nu, vid 6.30 så vi tog en dusch och gick och la oss för att ha lite krafter inför första dagen. Vid 12 var jag först tvungen att besöka Svenska Skolan (som ligger precis bredvid vår lägenhet), träffade all kenyansk personal, lärare, elever och mitt gamla rum osv... Tårarna var svåra att hålla inne när jag fick träffa alla igen. Efter en snabbvisit där var det vidare till Kibera, då vi även mötte upp två andra svenskar, Emma (som är här och gör hennes projektarbete) och hennes storebror i sällskap. Efter lite gamblande lyckades vi hitta dit. Barnen sjöng och hälsade oss välkomna, sedan pratade lärarna med oss också. Därefter gick vi runt och prata lite med barnen och frågade vad de var i mest behov av på skolan, bristen på mat är ett ständigt problem så imorgon ska vi gå och köpa en lunch åt alla!
Efter vi sagt adjö gick vi vidare lite och pratade med olika människor i Kibera. Sedan åkte vi till The Junction där jag fixa sim-kortet till min mobil sen delade vi på en pizza på art och jag drack min efterlängtade Smirre! <3
Ikväll har det varit full fart här hemma med gäster, middag, drinkar och roliga samtal. Dom vi bor hos är helt underbara och Klara och Fanny verkar också tycka om Kenya!
Efter en lång flygtur är vi framme i Kenya. Allt känns så nostalgiskt, likadant, känner igen personalen på flygplatsen, träffar en gammal lärare vid utgången från ankomsthallen, får prata swhahili och bara vara tillbaka!
Nu ska jag städa rummet lite, packa, klä på mig och ta en prommenad. Senare ska jag in mot stan och träffa mina Kenyabroes innan jag far till platsen där vi träffades ;)
har spelat två basketmatcher idag med skollaget, vi blev totalt utklassade... skollaget är inget att hänga i granen, men det var ju kul med lite exercise på min lediga fredag! Efter det åkte jag hem till Fanny, sedan var det möte i stan med Swedbank och sen åkte vi till Ica Maxi och köpte lite saker och presenter inför Kenya.
Sen åkte jag vidare ut till gården och åt middag då Kim och Sandy var på besök också!
Vi körde Taco-friday!
Sen provade jag bubbelbadet, men vattnet såg ut som kiss... men det var nice ändå!
Middagsgänget.
